Existentiell hälsa

Den danske psykologen och forskaren Bo Jacobsen har kategoriserat de för vår existentiella hälsa viktigaste av dessa livsvillkor i sex ”livsdilemman”:

• Motgång – möjlighet
• Lycka – lidande
• Dödsångest – livsbejakande
• Kärlek – ensamhet
• Frihet – ansvar
• Livsmening – meningslöshet

På dessa dilemman finns ingen lösning. Vi måste lära oss hantera dem, vi kan inte komma ifrån dem genom att inte bli medvetna om dem eller inte låtsas om dem. Det gör bara saken värre.

WHO definierar åtta olika aspekter som man använder för att mäta existentiell hälsa (på engelska ”Spiritual Health”, alltså andlig hälsa): hopp, harmoni, helhet, meningsfullhet, förundran, andlig kontakt, personlig tro och gemenskap. Genom att stärka upp dessa förbättrar vi vår förmåga att hantera våra livsvillkor, menar man. Att existentiell hälsa har en andlig dimension är tydligt. Många uttrycker ett direkt behov av en existentiell/andlig närvaro.

Att ställas inför livets dilemman skapar ofrånkomligen det som kallas existentiell ångest. Lär vi oss inte att känna igen och hantera denna ångest, så riskerar den att skena och bli till patologisk ångest — psykisk ohälsa. Därför anser vi att arbetet med psykisk folkhälsa behöver inbegripa det existentiella perspektivet.

Vikten av ett existentiellt språk

En nödvändig komponent för att skapa existentiell hälsa är att man tillägnar sig ett välfungerande existentiellt språk. Utan språk och begrepp blir det betydligt svårare att tolka livet och de möjligheter och svårigheter vi ställs inför. (Alla stora andliga traditioner utgör existentiella språk. Sekulära existentiella språk är till exempel psykoanalys.)

Den vanligaste medvetna strategin för det här som vi har kunnat upptäcka verkar gå ut på att lyfta och samtala om livsfrågor. Vanligast är att man lyfter WHO:s lista. Dessa begrepp centrerar dock på identifierade hälsofaktorer och inte på den existentiella problematikens grund. Det är såklart en uppenbar begränsning. Ens liv börjar ju inte kännas meningsfullt bara för att man förstår vad livsmening är och varför den är viktig.

Samtalsgrupper om existentiella frågor är ett bra format för att skaffa sig begrepp. Vår strategi är dock att de och andra aktiviteter ska behandlas mer grundligt än så. För det finns mycket kunskap från teologi och psykologi att bygga på.

Existentiell psykologi och teologi

Bo Jacobsen definierar existentiell psykologi som ”den gren av modern psykologi som beskriver och analyserar människans livsfrågor i ett filosofiskt, etiskt och andligt perspektiv”. Sättet man arbetar inom existentiell terapi och vägledning passar bra med den typ av aktiviteter vi tänker oss. Till exempel använder man sig av fenomenologisk samtalsmetod, som har stora likheter med sättet man delar livserfarenheter på i tolvstegsgrupper.

Existentiell teologi utgår från att den kristna trosläran har utvecklats för att möta våra livsvillkor som de beskrevs ovan. För den som bryr sig om sånt så har vi inspirerats av existentiella teologer som Paul Tillich, Rudolf Bultmann, Dietrich Bonhoeffer och Søren Kierkegaard.

WHOs åtta byggstenar för existentiell hälsa kan från ett existentiellt teologiskt perspektiv identifieras som det som religioner traditionellt har har haft till uppgift att förmedla. I vår västerländska kultur har det varit kyrkor och kyrkliga gemenskaper. Den kristna traditionen har ett särskilt starkt ”vi-perspektiv”; en förståelse för betydelsen av gemenskap och ett gemensamt livstolkningsramverk. Det är något vi ser som värdefullt att ta tillvara.

Vår analys och utgångspunkt för det här initiativet är att en ”traditionell” andlighet med stark betoning på en teistisk-metafysisk trosförståelse inte är någon framkomlig väg, oavsett om man tycker det vore önskvärt eller inte. En andlighet organiserad utifrån en existentiell trosförståelse är däremot ett i stort sett oprövat kort.

Den existentiella teologin understryker särskilt tydligt att kristen tro och tradition kan och bör förstås även på ett inomvärldsligt — existentiellt — sätt. Innebörden av den existentiella tron är inte faktautsagor om något övernaturligt, utan att den stärker samtliga åtta delar som WHO pekar ut som viktiga för den existentiella hälsan; personlig tro, känsla av mening, hopp, gemenskap och så vidare.

Med det existentiella perspektivet som utgångspunkt blir det inte längre relevant att tala om verksamheten som ”kristen” i motsats till ”sekulär”. Allt får plats. Man behöver ändå ha ett existentiellt grundspråk som man jobbar på och i vårt fall är det den kristna tron och traditionen. Kristen tradition har i alla tider sysslat med existentiell hälsa kopplat till WHO:s åtta byggstenar. Även om man inte använt det begreppet så är “hopp, harmoni, helhet, meningsfullhet, förundran, andlig kontakt, personlig tro och gemenskap” betydligt mer bekanta.