Öppen andlighet
Spirande står för en öppen andlighet som är tillgänglig för alla utan att man avkrävs någon trosbekännelse.
Vi står samtidigt på en stadig kristen grund. Kristendomen bär på vårt stora andliga arv i västerlandet. Den traditionen tillhör oss alla. Du har rätt till den även om du personligen inte känner dig som ”kristen”.
Inom Spirande ser vi på andlighet som tillvarons djupdimension. Det är en aspekt av allt som är. Det är att känna förundran och samhörighet med något som är större än en själv.
Det mesta av våra liv utspelar sig endast på ytan. Vi är fångade av våra dagliga rutiner, må det vara jobb eller nöje. Vi blir mer levda än att vi lever. Vi stannar varken upp för att ta in höjderna ovanför oss eller djupen under oss. Vi bara kör på. Därför vill vi skapa sammanhang som öppnar upp för att ställa andra sorters frågor. För att utforska livet på djupet.
Målet med tron och det andliga livet är inte religiösa trosläror och dogmer. Kristendomen får aldrig förväxla sig med det verkliga målet som är ett nytt och transformerat liv. Existentiell tro handlar inte om fakta-antaganden om något övernaturligt eller ett liv efter döden. Det handlar om att finna ett äkta livsmod som bär detta livet vi har här och nu.
Kristen grund och kristna rötter
Våra rötter är därifrån vi får näring och livskraft. Som vi ser det är kristendomen inte i första hand en uppsättning givna svar, utan ett existentiellt språk som ger oss symboler, berättelser och riter med vilka vi kan tolka och hantera våra existensvillkor. Ett existentiellt språk som vi kan använda för att förstå och kommunicera våra livserfarenheter och på så vis stärka vår livshanteringsförmåga.
På samma sätt som man i vanlig kommunikation behöver ha ett givet språk, må det vara svenska, engelska eller japanska, och dess grammatik som grund, så behöver man ha ett bestämt existentiellt språk som grund för sitt andliga utforskande. Och inom Spirande är det språket och den traditionen det som är vårt stora andliga arv i västerlandet; kristendomen. Vilket inte betyder att vi inte är öppna för att hämta ”låneord” från andra traditioner när det berikar vår egen. Precis som vi gör när det gäller vanliga språk. Något som vi ofta och gärna gör, men utan att glömma de grammatiska grunderna.
Men andlig gemenskap och andlig kunskap är inte bara något man tänker och tror utan i ännu större utsträckning något man gör. Ritualer och andra praktiker inbjuder oss till ett mysterium som är större än oss själva, utan att vi behöver förstå eller förklara eller tolka något bokstavligt. Vi upplever den existentiella närvaron. Suset från något större.